Jag har inte varit på jobbet på en vecka så det kan ha hänt väldigt mycket med muren. Men jag tror inte att det hänt så mycket. Kanske för att jag har förutfattade meningar.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det ska vara bra för. Jag tror att de har något slags kalejdoskop som de ska titta på muren med och på så sätt se hur det ser ut när det är fönster på hela fasaden bakom. Lite som när man provtittar på tapeter i en sån där spegelmanick. Fast ändå inte, tre vinklade speglar är ju inte samma sak som kalejdoskop.
Tidigt tisdag morgon återkom kranbilen. Nu ser det ut såhär. Ser ni vad som skiljer?
Tillsammans med gröna strumpor och bruna manchesterbyxor kan jag nog kvala in som biologilärare ;) Finfint!
Just nu händer det spännande och lite konstiga saker i trädgården på mitt jobb. De som ska bygga om fastigheten när vi flyttat ut vill inte vänta med att bygga lite tills vi flyttat ut. (Flyttat skulle vi egentligen gjort i februari men upphandlingen av arkivhyllor krånglar och nu är det tidigast oktober som gäller. Men det är en annan historia.) Därför bygger de lite i trädgården. En mur som i samma typ som vår fasad och i den ska de bygga in ett fönster.
De började med att gräva ett hål sista fredagen i mars. De grävde efter alla konstens regler, fyllde på med sand och var väldigt noga med sina vattenpass så att allt var rakt och fint. Eftersom ingen talat om vad de egentligen sysslade med hade vi gissningslek inne på kontoren. Tur att Tina visste och kunde informera oss andra. Så här fint var hålet när grävarna gick hem på fredagseftermiddagen.
Nästa steg i projektet var att sätta dit ett betongfundament i torsdags. För att detta skulle vara möjligt var de tvungna att köra in en kranbil på vår parkering och lyfta in betongklumpen. Min kollega Tobias tyckte att jag skulle köra bil just den dagen och ställa bilen i vägen på parkeringen bara för att få se hur de lyfte bort den. Det gjorde jag inte, inte bara för att de tänkte börja klockan sju och det tänkte inte jag...
Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.
Nej. Inte.
Dessutom har jag fått detta bildbevis på att skumäggen finns i en affär nära Chlott i alla fall. Då borde det finnas även i en affär nära mig. Lycka!
Jag undrar var kyrkoherden tänkte/sa när det här hände...
Kan man sitt kyrilliska alfabet kan man lätt börja gråta när man ser den här annonsen. Att de använder Я istället för R och Ч istället för Y får man väl svälja. Men ett spegelvänt upp och nervänt Л (L) och ett demolerat Д (D) är väl ända att gå lite för långt?
Hag hittade ett lite roligt brev på svengelska i en av kyrkoböckerna. Det kom från en dam i Canada vars morföräldrar emigrerat i början av 1900-talet. Meningarna klingade lite gammalmodigt med lite udda ordföljder. Lite småcharmigt. Men det allra bästa var det avslutande stycket:
När jag var ogift önskade jag att resa till Sverige med mormor men hon var så rädd att hon skulle bli hemsjuk efter Sverige igen så vi for aldrig. Nu hoppas jag att jag må hemsöka när jag slutar arbeta.
Eftersom det är Landsarkivet som har kyrkoböckerna antar jag att det är oss hon kommer att hemsöka ;)
Vill tipsa mina vänner om applikationen hitta iphone, (finns säkert för android med)som gör det enklare att hitta din telefon om den är tappad.. Många har återfunnit denna på detta sätt, nu vet även jag, som tursamt fick tillbaka min imorse..Jag fattar ingenting. Men jag har ju ingen iphone. Kan man inte göra på det gamla hederliga sättet att ringa till den om man inte hittar den? Och, som min lunchdate Västmanländskan så klokt påpekade, är inte appen i telefonen, hur kan man då använda den när det är telefonen man tappat bort?
Tack kära före detta kollegor på Klippans bibliotek!
Men det låter inte alls rimligt att hon skakar mattor. Skakar mattor, jag förstår ingenting. My åker skidor på baksidan av muggen. Kunde inte mamman få göra det istället?
Jag bygger torn. Dottern ser till att de rasar. Antingen en bit i taget eller allt på en gång. Ibland tycker hon att något annat är roligare än att välta mammas torn. Som att äta dammråttor eller suga på duplogubbar. Jag kan inte klandra henne.
Ehhh, jaaa...
Jag kom osökt att tänka på ett paket jag fick för längesen. Eller det var inget paket, det var ett stort brev enligt avin. Då bodde jag i lägenhet med brevinkast i dörren. Det är mycket mindre än min nuvarande brevlåda. Jag tänkte mig ett stort paket! När jag kom till posten visade det sig vara ett väldigt litet paket. Med ett MilkyWay och en leksak. Det var dock för stort för att gå in i brevinkastet. Men gott, överraskande och en leksak ;-)
I senaste numret av Språktidningen lovar de att man kan läsa allt man behöver veta om grönländska. Hur kan de veta vad jag behöver veta? Det funderar vi lite på här hemma. Jag fick veta mer än jag visste att jag skulle behöva. En hel del faktiskt.
Jag undrade lite vad grannen höll på med igår när vi kom hem. Det lät väldigt mycket bakom huset. När jag tittade runt knuten såg jag en svärm med bi. Nästan som i Kalle Ankatidningar fast utan att de jagade mig. Lite läskigt. Vi lät bli med att gå förbi för att hämta posten och sökte skydd inomhus istället.
Jag fick tag på en biodlare som bor i Mörarp och kom efter en liten stund. Med sig hade han en liten grön låda och full biodlarmundering. Han skakade ner bina i en håvliknande påse och tömde håvpåsen i lådan. Första försöket misslyckades eftersom drottningen stannade i trädet. Men när biodlaren mutat med lite sockerlösning valde de flesta lådan framför trädet. Att få ner alla bin i lådan tog hela kvällen...
En sådan här fin grej såg jag i fönstret i antikbutiken. I ett fint skinnetui med rött foder. Jag var tvungen att gå in och fråga vad det var. Ett åderjärn som har använts till åderlåtning. Häftigt!
Vi har beställt ett mobilt bredband. I erbjudandet ingick en router (eller "en mobilt bredband router" som leverantören skriver i det medföljande brevet).Ljudet av grannar. Ständigt är det någon gräsklippare som surrar. De avlöser varandra hela dagarna. Det kan jag väl egentligen stå ut med.
Jag har lite svårare för andras musik. Våra nya grannar har gäster varje ledig dag och sitter ute på sitt nya trädäck och spelar musik. Som tur är tillhör de kategorin småbarnsföräldrar och musiken slutar vid åttatiden.
Ungdomarna i grannhuset snett uppåt skogen på andra sidan spelar längre på kvällen men det är inte varje ledig dag de har fest, tack och lov.
Grannarna som gärna testar gasen på sina bilar provar också bilstereon ibland. Inte så länge men det är nog den värsta sortens musik, dunka dunka ur en bilstereo.
Idag är det tydligen middagsfest rakt över gatan. De barnen har helt plötsligt blivit tonåringar (hur det gått till på de fem åren vi bott här är för mig ett mysterium). Jag trodde att min sovande bebis skulle vakna av ljudet men hon verkar sova som en stock idag.
Jag suckar som en gammal surtant och tycker att jag var dum som klagade på gräsklipparna...
Häftigt och härligt åskväder drog förbi i natt. Jag tycker om när det åskar och blixtrar. Kanske är det känslan av att vara liten och inte ha någonting att sätta upp mot naturens krafter. Kanske är det känslan efteråt, från att ha varit varmt och klibbigt till friskt och regnvått.
Även om det inte är lika varmt idag så är det inte helt behagligt. Det kanske kommer mer regn. Och lite åska...
Jag har hittat huset!
Kanske inte riktigt det hus jag tänkt mig men skiftesverk är ju alltid ett plus... Så nu är det väl bara att packa alla sina saker och flytta till det där hembygdsmuseet på Ön.
Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.
Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).
